Om man frågar folk efter exempel på besvärliga människor så tar det inte många sekunder innan förslagen kommer. Folk som är positiva eller negativa, högljudda eller tystlåtna, de som har kontrollbehov visavi de som aldrig tar ansvar…
Det är inte andra människor som irriterar oss – det är vi som irriterar oss, utifrån våra reaktioner på andra människor, hur vi tänker om andra människor… Oavsett hur andra människor agerar så är det vårt eget val om vi lägger energi på att irritera oss på dem.
Tre saker triggar oss:
1) Våra värderingar utmanas. Ex: vi anser det viktigt att man säger vad man tycker och inte ”gömmer sig bakom andra” och upplever att den tystlåtna gör det.
2) Något står i vägen för våra behov eller mål vi vill uppnå eller trycker på när det är något vi inte vill. Ex: vi vill ha god stämning på jobbet och irriterar oss på den vi upplever som negativ/som sänker stämningen. Ex: vi eftersträvar lugn och ro och någon trycker på och vill ha förändring.
3) Vi påminns om sidor hos oss själva vi inte tycker om eller om någon vi tidigare stött på och inte tyckt om/haft svårt för/med och inte bearbetat.
Så när vi irriterar oss på någon kan det hjälpa oss att spara energi om vi funderar över vad det är vi tänker som gör att vi irriterar oss…
Låter det vettigt?
