På tema järnvägshistoria skriver vi idag om den vikta godsvagnen i Storuman.
En godsvagn är ju konstruerad för att klara stora laster, i första hand utbredda laster över hela vagnens längd men naturligtvis också för att klara punktlaster. På bilden ser vi en vagn där ramen har knäckts, vad som orsakade det lär vi aldrig få veta. Det finns inga synliga skador i vagnens ändar, det verkar alltså inte som att vagnen har blivit påkörd. Bilden är från 1973 och från Storuman. Vagnens nummer var SJ Om 21-74-361 7 933-7.
I ett dåtida SJ-dokument, SJH 636.1 SJ godsvagnar, utgåva 1 från år 1971 framgår att vagnen som mest fick lasta 21,5 ton om lasten åtminsone var utbredd på nio meters längd. Med lasten koncentrerad på 1,5 meter så hade lasten fått vara 14 ton. Det största tillåtna hjultrycket för ett fordon på vagnens lämmar och golv var 2 ton.
Det har nu snart gått 50 år. Vi lär aldrig få veta på vad som orsakade att denna vagn knippade sig.
Foto: Ulf Smedbo.
