Den där tanken, den där oavslutade meningen, är den största risken vi alla lever med hela tiden. I järnvägsbranschen är säkerhet en grundbult. Högt säkerhetsmedvetande, ett säkert beteende och säkerhetskultur i alla led är viktigt.
Vår hjärna gillar att spara energi där det går, ta lite genvägar om det bedöms funka.
Ta bara exemplet ”äta framför teven”: vi bär in pryl efter pryl under kvällens lopp. Mot slutet av kvällen ska vi duka undan. Då börjar vi stapla grejor på varandra, för hellre gå färre gånger… spara energi… och så tappar vi en gaffel på vägen och får gå tillbaka och plocka upp… och då blev det kladd på golvet och så ska vi torka det…
Eller exemplet ”kasta soporna”: en kort tur till soptunnan/sophuset, jag tar träskorna som står i hallen, kanske är de inte ens mina utan en familjemedlems, men jag ska ju bara… och så vrickar jag foten… och kanske ramlar i trappan…
Eller när vi bara ska gena lite snabbt… bakom trucken eller över spåret…
Det är djupt mänskligt, detta. Ändå något att vara uppmärksam på i en riskfylld bransch som järnvägen. ”Jag ska bara…” bryter säkerhetskedjan och det är inte helt ovanligt att det är då något som inte bör, får, ska hända ändå sker….
Bild: Pixabay/Peggy_Marco
