Vi frågade vår verksamhetsutvecklare Michael Carlsson (som kan det mesta) varför han började arbeta inom järnvägen.

”Jag tillhör de där som alltid har gillat tåg. Som tvååring tvingade jag morsan att gå ner till staketet vid järnvägen söder om Älvsjö för att titta på passerande tåg.

Som trettonåring gick jag med i en förening och började jobba ideellt med veterantåg, mest av en slump, hade inget bättre för mig kan man säga.

Jag var mycket aktiv i ”ångloksvärlden” under 90-talet. Men det var aldrig min tanke att det skulle bli mitt levebröd. Det slumpade sig dock så att det ändå blev det, något som sedan dess har känts ”rätt”.

Efter att ha jobbat på ett oljeraffinaderi i 14 år kom jag att börja som radiolokoperatör i Hagalund. Här, alldeles i samma ögonblick som avregleringen delade upp SJ i flera olika bolag, gavs mängder av möjligheter att få pröva på mer avancerade uppgifter.

Jag blev trafikmästare, produktionsledare, olycksutredare, instruktör, arbetade med produktionsstöd i olika former, ett tag stod det trafiksäkerhetshandläggare och huvudlärare på visitkortet, innan jag gav mig ut i konsult-tillvaron.

Nu har jag hållit på med järnväg som yrke i snart 20 år, men järnväg ”överhuvudtaget” i nästan 40 år. Och jag som egentligen ville köra lastbil som pojk.”