Bron vid grusgropen i Tallås

På temat järnvägshistoria skriver vi idag om bron vid grusgropen i Tallås.

En järnvägsbro över en å mitt ute i ingenstans. Vi befinner oss i en utkant av det svenska järnvägsnätet, en rest av hur enkelt man kunde bygga en järnväg för länge sedan. Brons bärande balkar är gjorda av stål, brofästenas väggar är av trä, brobalkarna vilar i banvallsgruset. Väggarna är med dagens mått väldigt enkla och består av sågat virke med knuttimring i hörnen, innanför har man fyllt med sten och grus. Bilden har en del år på nacken, den är från år 1974 och visar bron över Lillån till Tallås grusgrop på museibanan Jädraås-Tallås Järnväg, en del av före detta Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. Landskapet är Gästrikland och platsen ligger cirka fem mil nordväst om Gävle.

Foto: Ulf Smedbo.

Överföringsrampen i Sävsjöström

På temat järnvägshistoria skriver vi idag om överföringsrampen i Sävsjöström i Småland i september 1982. Vagnen vi anar är en smalspårig överföringsvagn med spårvidden 891 millimeter, den är byggd så att rambalkarnas ovansida fungerar som normalspårig räls. Via rampen kan man köra ut normalspåriga vagnar på överföringsvagnen, låsa fast den med stoppklossar och försiktigt transportera normalspårsvagnar på de smalspåriga järnvägarna.

Trafik med överföringsvagnar fanns på de flesta av smalspårsjärnvägarna från 1950-talet och framåt, detta gällde järnvägar med både 891, 1067 och 1093 millimeters spårvidd.

Överföringsvagnen på bilden var fyraxlig och fick lasta 32,5 ton. I de fall då lasten blev för tung eller normalspårvagnen för lång fick man ställa dem på två överföringsvagnar.

Järnvägen mellan Sävsjöström och Lenhovda lades ned år 1983 och var då en åtta kilometer lång kvarvarande rest av förbindelsen Växjö–Brittatorp–Lenhovda–Sävsjöström–Älghult–Ruda–Oskarshamn.

Foto: Ulf Smedbo.

Bommarna i Triabo

På temat järnvägshistoria skriver vi idag om bommarna i Triabo.

En lindriven mekanisk bomanläggning i Triabo i Småland. Bilden är från år 1982 och visar hur en bomanläggning en gång kunde konstrueras. Triabo ligger mellan Åseda och Virserum på den dåvarande smalspårlinjen från Växjö till Hultsfred. Banan trafikerades vid denna tid av några rälsbusståg i var riktning, det fanns ingen godstrafik på denna sträcka.

Bommarna styrdes av spårledningar, alltså en sträcka med spänningssatta räler. Dessa sträckor kunde på olika ställen och med olika förutsättningar vara allt från några enstaka meter till flera hundra meter. När ett fordon kom in på den spänningssatta delen kortslöts rälerna och bomanläggningen började arbeta. I detta fall fanns den en gemensam motor för de båda bommarna på vardera sidan av vägkorsningen. På motoraxeln satt det ett hjul där det var fästat stållinor, dessa gick längs marken och vid behov i trummor exempelvis under spåret, till bomstativet.

På den första bilden kan man se betongtrumman där linorna går. Dessa gick sedan upp i stativet, när linorna började röra sig började också bommarna fällas. Samtidigt fanns det också en mekanisk kläpp som slog mot en klocka och gav ifrån sig upprepade ”klonk”, ett härligt ljud. När bommarna sedan skulle upp hördes enbart ett första ”klonk”. Observera att bommarna är av gammal konstruktion med stålrör, moderna bommar är ju av trä så att man inte skall riskera att fastna mittemellan dem. I detta fall var det god sikt och alldeles vid den lilla plattformen i Triabo, lokföraren behövde nog ändå sakta in, så risken att bli påkörd var nog inte så stor.

Foto: Ulf Smedbo.

Till toppen