På temat järnvägshistoria skriver vi idag om bron vid grusgropen i Tallås.

En järnvägsbro över en å mitt ute i ingenstans. Vi befinner oss i en utkant av det svenska järnvägsnätet, en rest av hur enkelt man kunde bygga en järnväg för länge sedan. Brons bärande balkar är gjorda av stål, brofästenas väggar är av trä, brobalkarna vilar i banvallsgruset. Väggarna är med dagens mått väldigt enkla och består av sågat virke med knuttimring i hörnen, innanför har man fyllt med sten och grus. Bilden har en del år på nacken, den är från år 1974 och visar bron över Lillån till Tallås grusgrop på museibanan Jädraås-Tallås Järnväg, en del av före detta Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg. Landskapet är Gästrikland och platsen ligger cirka fem mil nordväst om Gävle.

Foto: Ulf Smedbo.

På temat järnvägshistoria skriver vi idag om överföringsrampen i Sävsjöström i Småland i september 1982. Vagnen vi anar är en smalspårig överföringsvagn med spårvidden 891 millimeter, den är byggd så att rambalkarnas ovansida fungerar som normalspårig räls. Via rampen kan man köra ut normalspåriga vagnar på överföringsvagnen, låsa fast den med stoppklossar och försiktigt transportera normalspårsvagnar på de smalspåriga järnvägarna.

Trafik med överföringsvagnar fanns på de flesta av smalspårsjärnvägarna från 1950-talet och framåt, detta gällde järnvägar med både 891, 1067 och 1093 millimeters spårvidd.

Överföringsvagnen på bilden var fyraxlig och fick lasta 32,5 ton. I de fall då lasten blev för tung eller normalspårvagnen för lång fick man ställa dem på två överföringsvagnar.

Järnvägen mellan Sävsjöström och Lenhovda lades ned år 1983 och var då en åtta kilometer lång kvarvarande rest av förbindelsen Växjö–Brittatorp–Lenhovda–Sävsjöström–Älghult–Ruda–Oskarshamn.

Foto: Ulf Smedbo.