ERTMS och ETCS

”Hur kommer det sig att vissa pratar om den nya järnvägstekniken som ERTMS och vissa som ETCS?
Vi frågar vår konsult Carl Olsson och han svarar:

– ERTMS står för European Rail Traffic Management System och är en gemensam EU-standard som är tänkt att underlätta gränsöverskridande järnvägstrafik inom EU. Målet är att alla järnvägar inom EU/EES ska anpassas till ERTMS, som är det övergripande namnet på hela systemet.

– ETCS står för European Train Control System och består av två delar: den ena är den markutrustning som finns i spåren och den andra är den ombordutrustning som finns på loken. Dessa två delar ska kommunicera med varandra och det gör de genom GSM-R (Globalt System för Mobil kommunikation) avsett för järnvägskommunikation (Railways).

– Så när man talar om hela systemet så talar man om ERTMS men om man t. ex. talar med tekniker på spår eller fordon så arbetar de med ETCS, skulle man kunna säga.”

Solberga Station järnvägskonsulter

Bild från Pixabay/Didgeman.

Ansvarar du för järnvägsspår i en kommun eller runt en industri?

När man pratar om ”infrastrukturförvaltning” så tänker man kanske ofta på Trafikverket och stora stambanor runt om i Sverige, men även andra järnvägsspår och mindre stickspår i en kommun eller till och från en industri omfattas av det som kallas infrastrukturförvaltning.

Kanske har du en viss verksamhet med transport av produkter till en industri på ett sidospår som är 100 meter långt? Kanske har du viss verksamhet på kommunalt spår? Kanske finns en kombiterminal i din kommun? Kanske har du några spår i en hamn? Eller bedriver du kanske museiverksamhet?

Oavsett vilket så måste du ha tillstånd för att bedriva verksamhet på järnvägsspår.

Ett tillstånd får man efter en ansökan till och prövning av Transportstyrelsen. Om man inte är så van att läsa lagtexter, i synnerhet inte EU-lagstiftning på järnvägsområdet, så kan det vara knepigt att tolka det man läser och omsätta det i hur det rent praktiskt ska hanteras i vardagen. (Det kan man behöva hjälp med även om man är en stor järnvägsaktör.)

Vi stöttar dig gärna. Både i din process kring ansökan så att du säkrar att du kan, vet och gör det du ska samt i hur du ska hantera din järnvägsvardag framåt.

Solberga Station järnvägskonsulter

Bild från Pixabay/Torfi007

Intervju med Åke Lindberg om arbetslivet på järnvägsstationen i Solberga

Berättat för Katarina Björklid & Sten-Åke Bergholm, nedskrivet och redigerat av Kenneth Sörestedt.

Åke Lindberg berättar:
”Jag började jobba som vikarie i Solberga mitten av 50-talet och slutade i mitten av 60-talet, det blev ett drygt decennium. I början var Erik Grahn stationsmästare (”stins”), han bodde med familjen i en av de två lägenheterna på ovanvåningen i stationshuset.”

Grahn, Erik Emanuel, Silvermedalj av 8:e storleken för nit och redlighet i rikets tjänst, född 14/12 1894 i Nässjö, kontoristkurs 1917. Vid SJ anställd 1910, extra ordinarie stationskarl 1913, stationskarl 1916, kontorist 1918, förste kontorist 1/10 1947.
(Svensk Järnvägsmatrikel 1948, s. 50)

Åke fortsätter:
”Utöver honom fanns en förste kontorist och två förste trafikbiträden samt en reserv (det var jag) men med åren blev även jag förste trafikbiträde. I den andra lägenheten i stationshuset bodde förste trafikbiträdet med sin hustru. Precis norr om stationshuset i Solberga låg ett boställshus som hörde till järnvägen, där bodde kontoristen och dennes hustru. Ny stationsmästare när Erik Grahn gick i pension blev Helge Ståhl.”

Ståhl, Helge Konrad, född 14/1 1911 i Hultsfred, kontoristkurs 1942.
Vid SJ anställd 1935, extra ordinarie stationskarl 1936, stationskarl 1939, trafikbiträde 1941, kontorist 1946, adress Solberga.
Förordnanden: Enskild tjänst: anställd vid Nässjö-Oskarshamns Järnväg 1929–1935.
Uppdrag utom tjänsten: Ledamot av folkskolestyrelsen i Norra Solberga församling.
(Svensk Järnvägsmatrikel 1948, s. 171)

Åke berättar vidare:
”Stationen var bemannad dygnet runt alla dagar i veckan.
Växlarna manövrerades med linställverk med ljussignaler som huvudsignal.
Två vägskyddsanläggningar där bommarna vevades upp och ner och dessa var kopplade så att lokföraren inte fick grönt innan bommarna gått ner i läge.
Ställverket av typ Björnlunda installerades i slutet på 60-talet, fjärrblockeringen i slutet av 90-talet.

Alla olika göromål förekom såsom tågklarering, växlingstjänst, biljettförsäljning, postsortering, och jobb i godsmagasinet där vaxdukar, tillverkade på vaxduksfabriken i Anneberg, var en frekvent vara. Även de fina Solbergasvarvarna skickades, dessa var tydligen av hög kvalité eftersom de exporterades över hela världen. Modulhus tillverkade i Anneberg skulle skickas, så man kunde få lite extrainkomst genom att surra de färdiga husen på vagnar. Tidigare i historien fanns det en fabrik som tillverkade likkistor i Solberga. Vi i yttre tjänst fick även skotta snö, klippa gräs, rensa rabatter och hålla snyggt.

Det var tågloket i lokalgodståget vi växlade med, det kom från Nässjö före klockan 6 på morgonen på sin färd mot Tranås och lämnade vagnar i Solberga, och kom tillbaka på eftermiddagen och hämtade vagnar på sin färd åter till Nässjö. Posten ankom norrifrån tidigt på morgonen, söderifrån så sent som vid 11 på kvällen.”

Vi tackar Åke Lindberg för att han delat med sig av sina erfarenheter och sin historia vid Solberga station till oss.

Skriftlig källa
Trolle, Söderling, Runefelt, Bång (red) (1948). Svensk Järnvägsmatrikel 1948. Elanders Boktryckeri Aktiebolag, Göteborg

Bildkälla
DigitaltMuseum

2022-03-09T13:16:29+01:002022-03-10|Järnväg, Lok, Spår, stationen i Solberga, Tåg, Växling|

Besök på Nässjöakademin

När vi senast samlades för personalträff hos oss planerade vi in ett besök på Nässjöakademin. Vi träffade YH-eleverna som studerar till Lokförare och pratade bland annat växling med dem. Vi testade den loksimulator som finns på plats. Så besökte vi YH-eleverna som studerar till Kontaktledningsteknikerna för en pratstund.

Slutligen kikade vi på den övningsanläggning som syns på bilden. Anläggningen används i utbildning men möjlighet finns även för näringsliv eller akademi att hyra in sig för vidare-/repetitionsutbildning, kompetensvalideringar, forskningsuppdrag, tidiga utvecklingsprojekt kring produkter och tjänster, showroom för nya produkter etc.

På bilden är det läraren Lars-Göran Bruce som visar oss runt i anläggningen, vilken du kan läsa mer om och se bilder på >>här.

Solberga Station järnvägskonsulter

Foto: Solberga station AB

Man ska inte vistas på spårområde, så enkelt är det

Skälen till detta är flera, främst för att en lokförare inte kan förväntas se personer i spåret i tillräckligt god tid för att stanna innan personer (som inte ska vara där) blir påkörda.

Men det finns fler aspekter, arbetsmiljö exempelvis.

En lokförare lever alltid med den ständiga risken att bli ”ofrivillig bödel” och att köra på människor i jobbet, antingen suicidala personer eller personer som ”bara ska” ta en genväg. Eller barn som tycker det är spännande att vara på spåret.

Ytterligare en risk är personer som går över spåret på en järnvägsövergång (helt OK), men döva för omvärlden (inte OK) på grund av hörlurar eller telefon, och därför inte har uppmärksamheten i sidled, vilket är ett krav på övergången.

Här ser vi ett äldre anslag från Kunglig Majestät, i Konungens (Oscar den förste) frånvaro undertecknat av landets civilminister. Således, även i järnvägens barndom kunde det vara en dyrköpt erfarenhet att vistas på spår där man inte hade att göra.

Idag är detta reglerat i järnvägslagen 9 kap § 1 och 10 kap § 4 och kan ge böter på 3 000 kronor.

Solberga Station järnvägskonsulter

Foto: Solberga station/Michael Carlsson

Spår och stambana

– Ni pratar om ”huvudspår” och ”sidospår” på järnvägen, vad är det?

Vår konsult Michael Carlsson förklarar:

– Regelverket beskriver huvudspår som ett spår upplåtet för tågfärd, och sidospåren som ”alla andra spår”. En tågfärd är ett tåg som har en tidtabell och som leds av en trafikledare med hjälp av signaler. Dessa signaler finns i huvudspåren. Andra slags färder kan vara växling, där det inte alltid finns vare sig signaler eller trafikledning i de sidospår som bara trafikformen växling kan trafikera. Om man säger att huvudspåret är en ”motorväg” och sidospåren är en ”parkeringsplats” eller lokalgata så får man en grov jämförelse med vägtrafiken till hur det kan sägas fungera.

Solberga Station järnvägskonsulter

Bild från Pixabay/NickyPe

2022-01-10T11:12:12+01:002022-01-13|Bangård, Infrastruktur, Järnväg, Spår, Tåg, Trafik, Växling|

Vistelse i spår

– Varför ska man gå en ”Vistelse i spår-kurs” om man t. ex. ska städa, tvätta eller stripa tåg och inte ska ut och köra med dem?

Vår konsult Michael Carlsson förklarar:

– Det handlar i grund och botten om att järnvägen är en farlig plats om man inte är medveten om riskerna och har strategier för hur man ska undvika dem eller kompensera för dem. ”Vistelse i spår” är en vanlig benämning på en utbildning som leder till kännedom om faror med högspänning och risken för att bli påkörd av ett tåg så att man förstår faran och får strategier för att upptäcka och undgå den. Att ”vistas i spår” är inte samma sak som att utföra ett visst arbete i spårområde, kompletterande utbildning om risker och skydd emot olyckor kan behövas för en särskild arbetsuppgift. ”Vistelse i spår” täcker de risker man behöver känna till för att kunna ta sig till fots till eller från en viss plats i ett spårområde. Det är den mest grundläggande utbildningsnivån i järnvägssystemet som ”alla” behöver ha om de ska beträda ett spårområde. Från chefen som vill gå ut och bara tala med sin personal lite snabbt, till den som har ett arbete som innebär att man hela tiden befinner sig i spårområdet.

Solberga Station järnvägskonsulter

Bild: Pixabay/holzijue

2021-12-06T15:26:21+01:002021-12-09|Arbetsmiljö, Järnväg, Ledarskap, Säkerhet, Spår|

Stambana

– Vad är en ”stambana”?

Kenneth Sörestedt, konsult hos oss, berättar:

– Stambana var benämningen på de ursprungliga järnvägar som staten tog initiativet till att börja bygga i mitten på 1800-talet, ursprungligen under namnet ”Sveriges Statsbanor”, sedermera Statens Järnvägar. Som komplement och anslutning till stambanorna uppmuntrades byggandet av enskilda järnvägar av lokala initiativ – företag, godsägare och privatpersoner. Staten stöttade med förmånliga lån till de järnvägsbyggen som ansågs kunna bära sig. I modern tid har begreppet stambana på vissa ställen kommit att omfatta huvudstråken i järnvägsnätet, även om tillkomsten delvis varit enskild järnväg.

Solberga Station järnvägskonsulter

2021-11-08T14:53:58+01:002021-11-09|Infrastruktur, Järnväg, Spår, Stambana, Tåg|
Till toppen